Mera förvirring

Vi lever alltså i Pride-tider, och inget borde därför förvåna. Igår ingick i Iltalehti en artikel om polyamori som avslutades med orden om att den förening som presenterades (som påstår sig sprida information om polyamori) hoppas att äktenskapet också ska börja omfatta polyamorösa sällskap.

Som sagt, i dessa tider borde inget förvåna oss längre. Faktum är att när den nya äktenskapslagen i sin linda kallades för "det jämlika äktenskapet" öppnades för en utveckling som i förlängningen leder till att äktenskapsbegreppet också kommer att omfatta både polyamorösa förhållanden och i princip allt som den fallna människan kan tänkas hitta på. Detta var något vi varnade för, men våra varningar avfärdades utan hållbara motiveringar. Men avfärdades likafullt. Men själva logiken säger att om man öppnar för tanken om att äktenskapet bör vara jämlikt oberoende av vilka kön de två har kommer detta i förlängningen att leda till att äktenskapet blir både antalsneutralt och artneutralt. Ska det vara jämlikt så ska det! Alla logiska hinder är nämligen redan avskaffade. De enda hinder som finns kvar hos den breda allmänheten är luddigt känslomässiga, och dessa nöts ganska lätt ner genom opinionsbildning (läs: propaganda) likt den som Iltalehti här ägnar sig åt. Vi får bereda oss på att vi i framtiden kommer att få ta del av mycket mera av samma sort.

När man säger detta kommer det förstås kommentarer som hävdar att "varför behöver du bry dig i vad vuxna människor håller på med?", och det är förstås sant. Vi lever i ett relativt fritt land, och var och en må göra som de behagar för åtminstone mitt vidkommande. MEN. Det är en oerhört stor skillnad på att ge människor frihet att springa med huvudet i väggen och på att lagstiftaren säger att ett äktenskap mellan t.ex. två män är lika bra och lika rätt som ett äktenskap mellan en man och en kvinna. Det är det nämligen inte. Vi behöver inte gå längre än till (fortplantnings)biologin för att inse det. Sedan är det förstås också en dubbel synd – både mot Skaparens vilja och mot naturen. Men redan utan denna insikt förstår vi att vi här rör oss på helt olika nivåer.

Om samhället går in för att säga, vilket redan alltså har skett, att också andra förhållanden än det mellan en man och en kvinna kan kallas äktenskap och som sådant är lika bra och lika rätt så öppnar vi för en situation som kommer att leda till oerhört mycket elände och lidande. Och, som sagt, med det "jämlika" äktenskapet öppnades i praktiken alla slussar för att i framtiden kalla i princip vad som helst för ett äktenskap. Nu samkönat. Sedan antalsneutralt. Sedan artneutralt. Vad sedan? Säkert också åldersneutralt. Ska det vara jämlikt så ska det!