Ja, vad är det riktigt som händer i Polen?

Jag skrev för ett drygt år sedan en text där jag frågade vad som egentligen håller på att hända i Polen – och i Europa. Jag avslutade med att konstatera att det största hotet i denna polska soppa är emellertid, som jag ser det, det som EU kan tänkas hitta på. Ingrepp i, och övertramp mot, den nationella självbestämmanderätten är en oerhört allvarlig sak. Detta är något jag säkert kommer att få anledning att återkomma till. 

Med EU:s nya hot om sanktioner, ivrigt påhejat av media, menar jag att det nu finns orsak att göra just detta. (Läs gärna texten från januari 2016 som bakgrund till det jag nu kommer att skriva!) Det vi idag ser (med EU, de europeiska regeringarna och media i en ohelig allians) påminner om en gammaldags lynchmobb som skränar och eggar upp varandra med diverse slagord och synnerligen dåliga argument. Allt för att förmå Polen att "överge en utveckling som hotar demokratin". Vi som mediekonsumenter har i en sådan situation väldigt svårt att genomskåda, ja ens att förstå att ifrågasätta, det som lynchmobbens pådrivare står och ropar.

Det som denna gång fått igång mobben är ett lagförslag som går ut på att reformera det polska rättssystemet. I korthet går detta förslag ut på att utnämningen av domarna ska fråntas det nationella juridikrådet och att regeringen och riksdagen tar över den här uppgiften.

Det jag reagerar starkt på här är som sagt den lynchstämning som nu råder, samt det faktum att vår media ylar med i denna lynchmobb utan att ställa några kritiska frågor och desto mera problematisera. (Orsaken till detta är, vilket jag konstaterade i texten från januari 2016, troligen att allt som Polens nya högerregering gör a priori anses vara fel.) Men låt mig, för att hjälpa media lite här, komma med en liten lista på frågor som jag menar borde ställas. Förutsatt att media alltså verkligen vill ta reda på vad som verkligen händer i Polen just nu. Det kan, menar jag, inte uteslutas att det inte finns något sådant intresse och att media bara vill se en lynchning. Men här får jag gärna bli motbevisad!

1. Hur kan det nya polska förslaget vara så fruktansvärt farligt för demokratin när ett liknande system för tillsättande av domare redan tillämpas på flera håll inom EU? Till exempel utses domarna i EU:s två högsta domstolar (Europeiska människorättsdomstolen och EU:s domstol) av medlemsländernas regeringar. I t.ex. Sverige utses också domarna i högsta domstolen av ENBART regeringen. Det polska förslaget, som alltså nu möter så stor kritik så som varande demokratifientligt, går ut på att domarna skulle utses av regeringen OCH riksdagen. Här finns det något som luktar oerhört ruttet – och då talar jag inte om det hårt kritiserade polska förslaget utan om reaktionerna på detta förslag.

2. Hur kan det nya förslaget vara så bedrövligt ur demokratisynvinkel – och en försämring av situationen – när man vet hur domarna utses idag? (Eller kan det vara så att media ylar med i lynchmobben utan att ha tagit reda på hur dagens system fungerar?) Dagens system, där domarna alltså utses av det nationella juridikrådet, är nämligen synnerligen tveksamt ur demokratisynvinkel. En majoritet av medlemmarna (15 av 25) i juridikrådet utses nämligen indirekt av ... sig själva.

3. Hur kan det komma sig att det polska domstolsväsendet idag är så oerhört utsatt för korruption? En människa med pengar som utreds för brott har en mycket starkare position än en människa utan pengar. Kan detta ha något med dagens utnämningssystem, där platserna i domstolarna i praktiken långt ärvs av egna släktingar, att göra?

4. Hur kan det komma sig att utredningar mot personer som har misstänkts för brott under kommunisteran oftast läggs ner när de väl når domstolarna? Kan det ligga något i kritiken som går ut på att dagens system för utnämning av domare, liksom dagens domare i domstolarna, är en kvarleva från kommunisttiden och att de som sitter i domstolarna i praktiken skyddar sina egna? (Läs gärna wikipedialänken ovan, speciellt under rubriken "Criticism and reform"!) Hur kommer det sig till exempel att Polens förste demokratiskt valde president Lech Walesa undkom helt utan rättsprövning (fallet lades ner på beslut av domare i landets domstolsväsende) trots att det fanns indicier som start antydde att han var identisk med den infamöse angivaren "Bolek"? Är det en slump att de inompolska protesterna mot den nu kritiserade reformen leds av just Lech Walesa?

5. Finns det, som det sägs, fortfarande domare i Polens högsta domstol som på 80-talet utdömde långa fängelsestraff till ledande, oskyldiga, oppositionella på uppdrag av den polska kommunistregimen? Om så är fallet, borde inte detta undersökas och, om felaktigheter har begåtts, dessa domare ställas tills vars för detta?

6. Kritiken mot det polska förslaget framförs i EU främst av Europeiska rådets ordförande Donald Tusk. Tusk var Polens premiärminister under åren 2007 till 2014, alltså innan partiet Lag och Rätt tog över makten. En fråga som borde ställas är varför det polska rättsväsendet plötsligt lade ner alla åtal i den så kallade "Amber Gold"-affären. (Denna affär var ett pyramidspel är många polacker lurades och gick miste om stora summor pengar.) Kan detta ha något med det faktum att göra att spåren tycktes leda till Donald Tusks son? Det nuvarande polska rättsväsendet är, som redan konstaterat, utsatt för korruptionsanklagelser. Finns här något samband, och detta då framför allt när det gäller vem som ropar högst i lynchmobben inom EU?

Detta var nu bara några få, kritiska, frågor som jag menar att vår media borde ställa innan de går med i den lynchmobb som just nu går fram i Västeuropa och i EU. Men jag har förstås inga större förhoppningar. Vår vänstermedia hyser som sagt stora antipatier mot den polska högerregeringen, inte minst på grund av de åtgärder denna har tagit för att rensa upp i detnationella rundradiobolaget. Så jag förmodar att den "bästebroder"-politik som finns på så många håll, och som givetvis också finns inom media, förhindrar att dessa frågor ställs. Tyvärr. Det är så mycket bekvämare, och framför allt så mycket mera ändamålsenligt, att bara yla med.