tisdag 28 juni 2016

Från Brexit till Europas Förenta Stater


Vad tror du hände sen? Efter Brexit kunde man kanske tänka sig att de ledande EU-ländernas ledare skulle ta ett eller ett par steg tillbaka och se till att inte ytterligare förarga oss som inte gillar EU:s utveckling mot ett Europas Förenta Stater. Men av allt att döma kommer man att försöka gå i precis motsatt riktning och använda Storbritanniens uttåg som motivering/orsak till att i snabb takt driva på denna oönskade och framför allt demokratiskt ogrundade utveckling. Enligt ett läckt dokument som den engelska konservativa tidningen The Daily Express har kommit över har Frankrikes och Tysklands utrikesministrar planer på att offentliggöra en ritning över hur EU skulle omvandlas till Europas Förenta Stater.

Detta skulle göras mer eller mindre i form av ett ultimatum och innebära att EU skulle få en överstatlig armé, överstatlig skattepolitik, ett överstatligt rättssystem och en enda centralbank, och detta då så att de enskilda medlemsländernas dito skulle läggas ner.

Det ska bli intressant att se hur man har tänkt sig att sälja detta i detta kritiska läge. Polens utrikesminister, som tycks ha sett denna "ritning", uttalar sig synnerligen negativt om planerna. Från min synvinkel tycks det fullständigt idiotiskt att på detta sätt försöka släcka en hotande brand med att kasta bensin på lågorna, men om en dylik plan verkligen läggs fram får man hoppas att också Finlands utrikespolitiska ledning säger ifrån. Samt att, om dessa planer blir verklighet, politikerna ser till att ha mandat att gå in i detta. Som det nu är har de verkligen inget sådant mandat, och jag har svårt att se hur ett sådant mandat kan fås med mindre än att det ordnas en folkomröstning.

fredag 24 juni 2016

Tänk vad fel jag hade!

Natten förde med sig ett valresultat som åtminstone inte jag hade trott (och vågat hoppas på?) BBC deklarerade för en liten stund sedan att Storbritannien har röstat för att lämna EU. Det blev jämt, men Brexit vinner med ca 52-48.

Vad detta nu får för följder är väldigt svårt att säga. Troligtvis kommer andra länder att följa efter - åtminstone har det redan hörts krav på folkomröstningar i ett antal länder, bl.a. i Nederländerna. I värsta fall går hela det europeiska fredsprojektet EU under med detta, i bästa fall går federationsplanerna om intet medan fredsprojektet består. Min gissning är att EU-ledningen kommer att försöka förhala och försvåra Storbritanniens utträde så mycket som möjligt i de förhandlingar som kommer att följa på detta valresultat. Men det kan ju hända att jag har lika fel här som jag hade när det gällde att förutse valresultatet. Jag har bara så väldigt svårt att se hur de som leder utvecklingen i Europa mot allt starkare centralisering ska kunna svälja detta. Det har ju tidigare visat sig att man inte har brytt sig i folkviljan, så varför göra det denna gång?

torsdag 23 juni 2016

Brexit?



I skrivande stund är det drygt två timmar kvar tills vallokalerna stängs i Storbritannien. Gallup-undersökningarna veckorna före valet har visat att det kommer att bli mycket jämt, men de allra senaste dagarna har stanna-sidan gått framåt en aning. Min gissning är att det ändå blir ganska stor skillnad, låt oss säga 60-40 för stanna. Eller åtminstone nästan. Detta helt enkelt för att det man menar sig ha alltid, när det riktigt kommer till kritan, uppfattas som tryggare än det alternativ som innebär förändring.

Själv är jag ytterst ambivalent inför denna folkomröstning. Dels inser jag att ett EU utan Storbritannien skulle vara en halvmesyr, dels menar jag att den utveckling mot en förbundsstat vi ser idag måste stoppas. Huruvida ett Brexit skulle verka detta är dessutom ovisst. Vissa bedömare har ansett att ett Brexit bara skulle sätta mera fart på denna utveckling.

Det EU vi (inte jag, dock) röstade för att gå med i var framför allt ett fredsprojekt. Som medlemmar i samma union skulle de europeiska staterna aldrig mera starta ett krig mot varandra. Detta är en vacker tanke, och åtminstone hittills har den visat sig vara sann. Men här finns ett mycket stort aber. Politikerna (och tjänstemännen) har redan en längre tid drivit på att EU ska utvecklas till något av ett Europas förenta stater. Allt mera beslutanderätt och allt mera pengar (eller åtminstone rätten att besluta över pengarna) har flyttats från de enskilda medlemsländerna till Bryssel. Utan fullmakt av medborgarna, märk väl. Detta har varit något av de små stegens integration, lite som receptet på hur man ska koka en groda. Utan dessa större steg har det givetvis inte heller funnits något konkret att ta fasta på i en folkomröstning. På så sätt har politikerna drivit oss allt närmare förbundsstatsmodellen, och detta som sagt utan fullmakt av folket.

Den del av mig som hoppas på ett Brexit gör detta för att jag menar att detta kunde innebära ett uppvaknande för såväl folket som för politikerna. Ett uppvaknande som skulle innebära att folket tar tillbaka den makt som vi, om våra demokratier är värda namnet, har. Eller borde ha, vill säga. Men nu ser det alltså inte ut att bli något Brexit. Tyvärr. Eller så inte...

tisdag 21 juni 2016

Om hatprat


Ordet "hatprat" är ett intressant ord. Eller rättare sagt är det användningen av ordet som är intressant. Hatprat är nämligen ett ytterst selektivt ord. Två personer kan säga samma sak, i det ena fallet är det som sägs hatprat, i det andra fallet är det något annat. Skillnaden mellan hatprat och ickehatprat består alltså inte i vad som sägs, utan i vem som säger det – och till vilka det som sägs är riktat. De som ser på sig själva och betraktas som "de goda" kan nämligen inte hatprata. Men om "de onda" säger något som "de goda" inte gillar, då blir det per automatik till hatprat.

Jag skrev i den senaste texten om Anders Lindbergs kolumn i Aftonbladet. Innehållet i kolumnen var sådant att det utan vidare skulle ha varit hatprat om adressaterna för hans svada skulle ha varit någon annan (muslimer i stället för kristna). Men eftersom Anders Lindberg är en av "de goda" och vi troende kristna hör till "de onda" var det Lindberg skrev alltså inte hatprat. Stanley Sjöberg, däremot, han hör till "de onda". Därför var hans balanserade och omtänksamma text på Facebook hatprat. Ett hatprat så hatiskt och ont att Sjöbergs facebook-konto blev avstängt och själv har han blivit utsatt för tiotals mordhot och annat otrevligt. ("Det är bra att du är så gammal och snart ska dö".) Dessa skriftliga attacker är givetvis inte hatprat eftersom Sjöberg hör till "de onda" och kantänka förtjänar att råka ut för detta.

Det är en intressant tid vi lever i.

måndag 20 juni 2016

Om den böjda verkligheten


Jag läser regelbundet Aftonbladet på nätet. Inte för att få nyheter – de får jag annanstans ifrån – men för att hålla mig ajour med vad som är på gång inne i åsiktskorridoren och vilka strömningar som just nu är populära inom vänsterliberalismen. I den senaste texten skrev jag om hur censuretablissemanget/de vänsterliberala gärna vill försöka "böja" verkligheten för att få den att se ut som de vill att den ska göra. Jag har här på bloggen varit inne på flera exempel på detta tidigare, och alltid när jag hittar flera exempel brukar det bli en bloggtext av det. Jag har bland annat skrivit om hur ärkefeminister vill böja verkligheten så, när det gäller risken att bli våldtagen, att en kvinna inte ska behöva tänka sig för vad hon har på sig, var hon rör sig och hur mycket alkohol hon sätter i sig. I den riktiga verkligheten fungerar det givetvis inte på detta sätt. Detta nu för att ta bara ett exempel på detta hur man försöker böja verkligheten.

Efter massakern i Orlando hittade jag ett par fullständigt bedrövliga texter på Aftonbladets webbplats. En kolumn av Anders Lindberg var värst av dem alla. (Lindberg är också annars en av de som är mest intresserade av att försöka böja verkligheten och få den till vad han vill att den ska vara.) I denna kolumn trängs galenskaperna så till den grad att det är svårt att veta var man ska börja. Nå, homofobin är kanske en bra startpunkt. Alla som inte anser att homosexuella ska ha rätt att gifta sig är homofober. Detta alltså i den verklighet Lindberg (och givetvis många andra) vill få till. Den riktiga verkligheten är givetvis en annan. Redan i kolumnens rubrik påstår Lindberg att massakern i Orlando inte har något alls med islam att göra. Detta tycks för övrigt vara viktigt för dessa som försöker böja verkligheten. Islam är en fredens religion. Vi som ser verkligheten utan dessa samma glasögon som Lindberg bär ser något helt annat. Ja, Lindberg får i sin kolumn t.o.m. flyttat problemet från islam till den kristna tron. Den som läser hans kolumn och ser vad han egentligen skriver får den uppfattningen att detta fruktansvärda dåd borde leda till att vi tar itu med de problem som den kristna tron orsakar. Det är intressant hur verkligheten, i rätta händer, kan slå knut på sig själv.

Sedan avslutar Lindberg, efter att ha flyttat fokus från islam (det lilla han talade om islam) till den kristna tron, med att påstå att "Med tiden kommer homofoberna att förlora allt. Eftersom det enda de har är vapen." Så ser det alltså ut i Anders Lindbergs fullständigt skruvade värld: Kristna människor som värnar om familjen och äktenskapet och gör detta med goda argument har inget annat att komma med än vapen. Vapen som de hotar att döda alla homosexuella med. Men detta kommer givetvis inte att lyckas, utan de kristna kommer att i tidens längd att förlora allt. Behöver jag säga att Lindberg här inte bara böjer verkligheten utan att han till och med slår smällknut på den? Ja, och vad är detta om inte hatprat? Men i den böjda verkligheten kan givetvis inte den som står i "det godas" tjänst göra sig skyldig till något sådant som hatprat.

Vi som vill värna om äktenskapet, om familjen och om barnen gör inte detta med vapen i hand. Vi gör det med argument, goda sådana, och vi har både naturen, sanningen och den riktiga verkligheten på vår sida.

Nu ska jag avsluta med något som låter ganska hårt, men jag tror att det behöver sägas. IS/Daesh hatar väst för den frihet vi har här. Den frihet som garanterar oss rätt att t.o.m. publicera sådant skräp som Anders Lindberg skriver. Det är denna frihet som de framför allt attackerar när de utför sina terrordåd. Detta gäller också för dådet i Orlando. IS/Daesh vill förgöra denna frihet, och gärna med den alla oss som hyllar den och lever i den. Men varför gör de sig överhuvudtaget besvär? Med den böjda och deformerade verklighet – och verklighetsuppfattning – som idag dominerar i media, och därför också (snart, om inte redan) bland vanliga västerlänningar kommer vi att förgöra oss själva. De olika friheterna är redan långt kringskurna, demokratin är allvarligt hotad och den könsnihilism som hyllas i alla tonarter i väst kommer att skapa generationer av människor som har sådana sår och är så trasiga att det ordnade samhället på allvar riskerar att gå under. IS/Daesh är i själva verket inte något större hot mot oss. Men vi själva är det. För verkligheten är vad den är, och om vi motarbetar den och försöker böja den så att den blir sådan vi vill att den ska vara – och sedan agerar utifrån denna låtsade verklighet som vi har skapat åt oss – kommer den riktiga verkligheten att slå tillbaka. Hårt. För vi kan kanske lura oss själva, men verkligheten sådan den är kan vi varken bedra eller ändra på.

söndag 19 juni 2016

Censuren och demokratins död

Jag har flera gånger påtalat den allt mera tilltagande censuren, inte bara i media utan nu också på olika sociala medier. För några månader sedan berättade jag om hur Facebook och Twitter hade ingått ett avtal med EU som gick ut på att de sociala medierna skulle gallra ut politiskt inkorrekta inlägg. Givetvis talar vi då om främlingsfientliga och islamfientliga inlägg samt tydligen nu också om inlägg som är hbt-kritiska.

Det sägs mycket på nätet som inte borde sägas. Detta tror jag de flesta är överens om. Lögner, halvsanningar och direkt hat sprids med motiveringen att vi har yttrandefrihet. Detta försätter givetvis olika upprätthållare av sociala medier i en prekär situation. En viss gallring av inläggen är helt klart på sin plats. Men censuren är och har alltid varit ett sluttande plan. Om och när man ger sig in på detta plan kommer det oundvikligen att ske övertramp. Detta speciellt som moderatorerna givetvis har sina egna värderingar med i bagaget - och dessa värderingar är långt, får man anta, vänsterliberala. När det dessutom är sådana oerhört stora textmassor som ska gås igenom blir denna censur, helt naturligt, många gånger mer eller mindre godtycklig.

En av demokratins grundpelare är rätten att få problematisera. Att få ge uttryck för tvivel på att gängse uppfattningar är riktiga - och motivera dessa tvivel. Att ifrågasätta. Den som har följt med min blogg inser att jag här talar i egen sak. Det är detta som jag allt som oftast försöker göra. Säkerligen med varierande framgång, men dock. När man på detta sätt ifrågasätter och problematiserar hamnar man ofta på kollisionskurs med den illfamösa åsiktskorridoren. Här i Finland är detta inget stort problem ännu, men i t.ex. Sverige tycks detta redan ha utvecklats till något som hotar att, eller redan har, kullkastat demokratiska principer och t.o.m. självaste demokratin.

Tycker du att detta låter överdrivet? Jag vill hävda att det är långt ifrån överdrivet. Förutom att denna nya censur fördummar hela samhällsdebatten (Ja, just det. Fördummar. När man inte tillåter problematisering och ifrågasättande verkar detta fördumning.) så orsakar den inget mindre än demokratins död. Om och när vi bara får ha, diskutera och sprida på förhand godkända åsikter och meningar är demokratin död.

Nu kanske någon undrar vad som är upprinnelsen till denna arga text. Nå, det ska jag givetvis berätta. Jag inledde med den nya Facebook- och Twittercensuren, och det är förstås detta det handlar om. Stanley Sjöberg, pingstpastorn som knappast behöver någon närmare presentation, skrev efter Orlando-massakern ett inlägg på sin Facebooksida som censuretablissemanget inte klarade av. I sitt inlägg konstaterade han att med den mängd muslimer som har anlänt till Sverige skulle det finnas skäl för pride-människorna att undvika provokationer. Onödiga provokationer riskerar nämligen att leda till nya liknande dåd som det i Orlando.

Som ett resultat av detta inlägg blev Sjöberg utkastad från Facebook. Problemet här är bara det att verkligheten är vad den är, och detta som Sjöberg skrev ÄR verkligheten. Censuretablissemanget tycks tro att de, genom att blunda för verkligheten sådan den är – och tysta röster som envisas med att påminna dem om den – kan få den att bli en annan än vad den är. Nå, detta är ju förstås dömt att misslyckas. Men de kan tysta sanningssägarna, endimensionalisera samhällsdebatten och därigenom försöka böja verkligheten så att den motsvarar deras förvrängda syn på den. Men nu är det bara så att verkligheten inte låter sig böjas på detta sätt. Men demokratin är skör, och dylika grepp kommer som sagt att inget mindre än ta död på den.

Jag avser att återkomma till detta med verkligheten och det vänsterliberala censuretablissemangets försök att böja den med det snaraste.

     

lördag 18 juni 2016

Slående inkonsekvens

Kyrkpressen rapporterar i sitt senaste nummer om att den evangelisk-lutherska kyrkan i Lettland nu helt har stängt prästämbetet för kvinnor. Lutherska världsförbundet har, enligt samma notis i Kp, uttryckt en "oro för utvecklingen". Man befarar att "beslutet kommer att splittra den lettiska kyrkan, eftersom många i synoden motsatte sig beslutet eller valde att inte rösta".

Just så. NU är LVF oroligt för splittring. Men när motsatta beslut har tagits - och beslut om att viga samkönade par har fattats - i olika medlemskyrkor, också detta trots att många har motsatt sig beslutet, har LVF inte reagerat. Detta är inkonsekvent så det stänker om det! Men föga förvånande.

torsdag 16 juni 2016

Islams sanna ansikte?


En av de viktigaste frågorna vi har att fundera på här i väst idag är denna: Vilket är islams sanna ansikte? Varför är denna fråga då så viktig? Jo, därför att svaret på frågan kommer att, nej, det måste, styra hur vi ser på dagens situation med en massa muslimska flyktingar som kommer och har kommit hit till våra länder. Är islam, som många västmuslimer påstår sekunderade av en långt ening media, en fredens religion som går att förena med västliga värderingar? Eller är islam en krigshetsens och hatets religion som aldrig kommer att vila förrän hela världen på sätt eller annat har bringats under islamskt styre?

Om man vill tillspetsa frågan så kunde man framställa den på följande sätt: Är de terroristdåd som har drabbat väst under de senaste åren utförda av muslimer som har missförstått vad islam är och som missbrukar religionen, eller är de utförda av muslimer som har förstått vad islam verkligen är och som tar sin religion på allvar?

Det här är givetvis ingen lätt fråga att besvara. Men man kunde kanske säga som en kommentator sade att "Den som vill hävda att dessa terrordåd inte speglar det sanna islam har en styv uppgift framför sig." Detta givetvis för att islam bygger på Koranen, och i Koranen finns det uppmaningar till heligt krig mot "de otrogna". Men jag ska inte gå längre in på detta. I stället vill jag, för att belysa hur islam fungerar, dela en länk. Och återberätta (en del av) historien som gömmer sig bakom länken.

Asia Bibi är en pakistansk fembarnsmor som sedan 2010 har suttit i en dödscell och väntat på att hennes dödsdom ska verkställas. Hennes brott? Hon drack ett glas vatten när hon blev törstig. Men det kan ju inte vara ett sådant brott som skulle kunna ge dödsstraff, säger du kanske? Nej, inte i sig. Men problemet är att Asia Bibi är kristen. Hennes muslimska arbetskamrater menade att det att hon drack vatten ur samma källa som de gjorde innebar att de blev nedsmutsade av henne. De uppmanade henne att konvertera från hennes "smutsiga religion", varpå Asia Bibi svarade: "Jag kommer inte att konvertera, Jag tror på min religion och på Jesus Kristus. Och varför är det jag som ska konvertera och inte du?"

Det tog rätten fem minuter att enas om att denna gruvliga hädelse förtjänade döden, och i november 2010 dömdes Asia Bibi så till döden. Dödsdomen firades öppet på gatorna i Karachi och Lahore, och under den senaste tiden har starka krafter krävt att dödsdomen mot henne ska verkställas. Asia Bibi har tillbringat de senaste fem åren i sin dödscell under fullständigt omänskliga förhållanden. Myndighetspersoner som på olika sätt har tagit henne i försvar har kallblodigt mördats (guvernören Salman Taheer och ministern Shahbas Bhatti).

Så här går det till i ett islamskt land idag, 2016. Märk mycket väl: Inte i ett land lett av IS, utan i ett land där vanliga muslimer är i majoritet. Tilläggas kan att Asia Bibi inte är ensam om detta öde.

Det är således ingen hemlighet vad jag anser om islam. Men märk nu mycket väl – och detta får följder för det jag skrev i det första stycket – att problemet uttryckligen är islam. Inte muslimerna. De är inte problemet, utan de är offer för det verkliga problemet.