Grexit, fixit och den bakomliggande agendan

ÖT innehåller idag en mycket intressant artikel. Man citerar Vesa Kanniainen, professor i nationalekonomi, som menar att Finland borde överväga att lämna eurosamarbetet ifall Grekland får ett nytt lånepaket. Han menar att detta nya lånepaket kommer att aktualisera diskussionen om gemensamt ansvar för euroländernas skulder och därmed också om en framtida europeisk förbundsstat.

Jag konstaterade i en kommentar till artikeln att det helt klart finns en bakomliggande agenda som går ut på just en fördjupad integration. Vem som har lagt upp och ligger bakom denna agenda är förstås svårt att säga, men det att de verkligt stora och tunga politiska namnen (med Obama i spetsen) för några dagar sedan gick ut och puffade på EU att nå en lösning som inte gick ut på ett "grexit" talar nog sitt tydliga språk. Man kan förmoda att ett "grexit" skulle ha inneburit ett sådant stort steg bakåt i integrationsprocessen - och framför allt när det gäller förtroendet för integrationsprocessen - att detta helt enkelt inte kunde tillåtas. Agendan skulle helt enkelt ha fått sig en för stor törn och utvecklingen skulle ha kunnat komma att stampa på stället i flera år eller t.o.m. gå tillbaka.

Vi är på väg mot en förbundsstat. Helt klart. Det finns av allt att döma starka krafter som vill denna utveckling. I en sådan förbundsstat skulle demokratin och friheten lida. Besluten skulle tas (i ännu mycket högre grad) över våra huvuden, och vi skulle tvingas spela med i något som vi inte kan påverka. En sådan utveckling kan aldrig vara bra.

Dessutom är det ju alltid intressant att spekulera. Som kristen bibelläsare (och vän av Uppenbarelseboken) inser jag att utvecklingen kommer att gå mot någon form av enstatslösning med en mäktig ledare. I detta är EU säkert en viktig byggsten. Men vem kunde idag tänkas driva på denna utveckling? Vem står bakom denna agenda? Nå, Obama trädde fram på scenen, och då tystnade med ens allt tal om en "grexit". Det säger nog en hel del. All världens konspirationsteoretiker har i åratal lyft fram den s.k. Bilderberggruppen som en viktig aktör här, och det är kanske inte så konstigt. 150 av världens ledande politiker, ekonomiska förståsigpåare, akademiker och mediepersoner samlade på samma plats för hemliga diskussioner. Utan protokoll och framför allt utan mediaexponering. Detta måste ju bara vara varje konspirationsteoretikers våta dröm! Men faktum är att det på dessa samlingar säkert diskuteras just om dessa saker. Kanske det också dras upp riktlinjer, även om knappast några beslut fattas. Det skulle utan vidare ha varit väldigt intressant att ha fått vara en fluga i taket vid senaste Bilderberggruppsmöte! Utan någon som helst insiderinformation vågar jag påstå att Grekland nog var med på agendan...

Jag är också helt på den linjen att ifall det blir tal om en förbundsstat, eller redan gemensamt ansvar för skulderna, borde vi satsa på ett fixit. Sedan är det en annan fråga om en sådan sak alls är möjlig och vilka väderkvarnar vi tvingas kämpa mot för att få en sådan sak till stånd. Som det nu ser ut så är eurosamarbetet något som man inte kan lämna bara så där. Ja, man kan inte ens hamna på utsidan fastän man missköter sig å det gruvligaste. Jag gör utan vidare den tolkningen att vägen framåt är utstakad, och att inga överraskningar eller motgångar tolereras eller kan accepteras. Det är helt enkelt för stora och viktiga saker i görningen för att detta ska kunna tillåtas. Så alltså ingen "grexit", och sannerligen ingen "fixit". Eller har jag fel?