Jag får börja med att tacka Björn Vikström för de preciseringar han framförde i ÖT den 18/7. De var nödvändiga. Likafullt kommer vi (förstås) inte ifrån det faktum att det här föreligger en djup oenighet i sak. Inte i allt, men i mycket – och framför allt i själva grundfrågan, alltså hur vi ska se på bibelordet. Det biskopen skriver om att läsa Bibeln öppet och ärligt – och att inte blunda för/tiga om de svårigheter som den innehåller kan jag förstås hålla med om till 100%. Men det är ingalunda hopplöst för oss att förstå Bibeln. Tvärtom!
Det första, och det viktigaste, när vi läser Bibeln är att vi gör det, inte för att försöka hitta stöd för våra egna synpunkter, utan för att försöka förstå vad Gud vill säga åt oss. Vad han anser om saker och ting – för att sedan rätta oss och våra åsikter efter detta. Allt annat är, som jag ser det, djupt oärligt. Hit hör också den av BV:s far John Vikström konstruerade ”tvåkorgsläran” som säger att det som hör till trons område är evigt, medan det som hör till kärlekens område, alltså alla etiska utsagor, kan vara föremål för omtolkning i enlighet med vad tiden kräver. (Denna tvåkorgslära skiner igenom i BV:s insändare, även om den inte uttryckligen nämns.) Man bör observera att det i Bibeln helt saknas grund för någon sådan uppdelning, liksom hos både kyrkofäderna och reformatorerna, och att denna tvåkorgslära har konstruerats enbart för att vi ska kunna frångå klara bibelord i etiska frågor.
Hur ska vi då göra, rent praktiskt, när vi läser Bibeln, om vi vill göra det öppet och ärligt? Det finns några enkla principer som underlättar förståelsen och som undanröjer de flesta ”tolkningssvårigheter”. För det första ska vi läsa innantill. Alltså så som det står skrivet. Bibeln är Guds ord, ja, men den är skriven med mänskliga ord, i avsikt att vi människor ska kunna läsa och förstå. Oftast framgår det av sammanhanget och av innehållet om det som sägs ska förstås bildligt eller bokstavligt. Samt om det är tidsbundet eller evigt gällande. Direkt innantilläsning löser faktiskt de flesta knutarna. Sedan finns det förstås avsnitt och saker i Bibeln som är mera svåra att förstå vid direkt innantilläsning. Då får vi gå till nästa princip, nämligen att låta Skrift förklara Skrift. Alltså så att de klara ställena får förklara de mera dunkla. Min erfarenhet är att detta löser de flesta av knutar som den första principen inte lyckats lösa. Man kan också med fördel använda en god kommentar, detta underlättar speciellt förståelsen av den tid på vilken Bibeln skrevs. Själv använder jag gärna och ofta Bo Giertz kommentar till NT. Sedan, och detta kan inte betonas tillräckligt, får vi be om den Helige Andes ledning och ljus över ordet när vi läser. Bibeln är som sagt ett levande ord, och den öppnar sig för oss när vi läser den med öppna sinnen för vad Gud säger.
Jag hade förväntat mig av en biskop som uttalar sig i dessa frågor att han skulle ha poängterat hur viktigt det är att läsa Guds ord, och också att han skulle ha redogjort för de ovan nämnda principerna för bibelförståelse. Vårt huvudproblem i kyrkan idag är nämligen att det är så många som inte läser Guds ord. Och att en del av de som läser inte gör det på rätt sätt. De ”tolkningsproblem” som finns handlar dessutom inte i första hand om att vi inte kan förstå vad Gud säger i sitt ord, utan om att vi inte vill förstå. Att vi inte vill bli tillrättavisade av Guds eget ord och att vi inte vill ändra oss när vi har kommit i konflikt med bibelordet. Jan-Erik Nybergs insändare (ÖT 14/7) visar detta med all önskvärd tydlighet.
Jag vill uppmana dig som läser detta att våga ta dig an Bibeln. Öppna den, läs den och låt Gud tala till dig! Visst. Det kan vara smärtsamt, för Gud är en helig Gud och hans ord går många gånger tvärt emot tidsandan och den som låter sig formas av ordet i stället för av tidsandan kommer oundvikligen att komma i konflikt med det som är populärt och inne idag. Men Bibeln är Guds ord – och den har ett angeläget ärende till oss alla.
Kristian Nyman, Esse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar