fredag 23 december 2011

Jul och Jesus


”En jul utan Jesus kan meningslös bli, den blir som en julklapp med ingenting i...” ”Det blir ingen jul utan Jesus!”

Så sjunger Ungdomskören Evangelicum på sin julskiva. Och det är så sant, så sant. Det blir ingen jul utan Jesus - eller sagt på annat sätt: Utan Jesus skulle vi inte ha någon orsak att fira jul.
I dagens västerland är julen ändå allt annat än en Jesus-fest. Julen handlar i stället om stress, om julklappar, mat i mängder, om släkt och vänner, en konstgjord julstämning (som ska hittas med alla medel!), om Kalle Anka och om tomten. Nu ska ingen missförstå mig. Det är inget större fel med något av detta, förutom då stressen och frosseriet, men ändå känns det som den tomma julklappen som Evangelicum sjunger om. På juldagens morgon är allt över. Då återstår bara att äta upp chokladen och pina i sig resterna av julmaten – och så att återgå till vardagen.

Nu menar jag inte att julen nödvändigtvis blir bättre av att man tvingar sig till julkyrkan - och stressar ännu mera för att hinna med det också. Julen handlar inte heller om att gå i kyrkan, utan det som julen handlar om är den stora gåva (julklapp) som Gud har gett oss. Jesus. Han vill vara med oss både till vardags och till fest. Både när vi firar jul (med allt det som jag nämnde ovan, julkyrkan också inkluderad!) och sedan när vi återgår till vardagen. Det är denna julgåva som julen egentligen handlar om. Guds stora gåva till oss, till dig och mig.

Jag tror inte att julen nödvändigtvis behöver se så mycket annorlunda ut för att man har tagit emot Guds julgåva. Den kan göra det, men jag tror, som sagt, att den inte behöver göra det. Men med Guds gåva får sakerna kring julen, som annars lätt blir endast tomma skal, ett innehåll. En mening.

Gud vill ge oss människor ett framtidshopp – ett hopp som sträcker sig mycket längre än till julklappsöppnandet och julbordet. Ett hopp som sträcker sig ända in i evigheten. Han vill ge vårt liv en mening – en mening som handlar mera om vad vi kan göra för och ge åt våra medmänniskor och inte så mycket om vad vi kan få för egen del.    

Gud give att denna jul skulle få bli en jul då vi alla kunde få se och ta emot Guds stora gåva till oss människor – en gåva så fylld av innehåll och mening att den räcker till både under julen, för alla vardagarna efter jul och ända in i evigheten!

tisdag 20 december 2011

Ekonomisk turbulens


Det är flera saker i den pågående ekonomiska turbulensen som är svåra att förstå för en vanlig liten människa. Först detta med marknadskrafterna. Vad är dessa riktigt? Obama vet det inte. Wikipedia vet det inte heller, varken på svenska eller på engelska. Nå, då kanske inte den lilla människan nödvändigtvis behöver veta det heller. Men en viktigare fråga är varför dessa marknadskrafter har så stor makt. Alla de stabiliseringsåtgärder som har varit på bordet de senaste månaderna/åren har haft som mål att lugna marknaden och blidka marknadskrafterna. Till ingen större nytta än så länge, som det synes, men ändå. Marknaden ska lugnas – kosta vad det kosta vill. Och kostar, det gör det.

Men varför är det så viktigt att blidka dessa marknadskrafter? Och kanske den viktigaste frågan av dem alla: Varför har dessa marknadskrafter större makt över ekonomin än världens folkvalda regeringar?

Det är långt börskurserna det handlar om. Aktiemarknaden får inte drabbas av oro. Och med dagens system med kursuppdateringar på sekundnivå, robothandel med kursmanipulationer och olika typer av spel på börsen är denna oro aldrig långt borta. Men varför måste det vara på detta sätt? Aktiemarknaden har, då det begav sig, kommit till för att låta kapitalet möta innovationerna, d.v.s. för att ge företag utan pengar möjlighet att investera i lönsam produktion samt för att ge människor med pengar möjlighet att investera i företag med en god affärsidé. Så som aktiemarknaden är uppbyggd idag tycks det vara helt andra saker och andra intressen som styr. Nu handlar det närmast om snabba klipp och kortsiktiga vinstintressen. Och om en konstant risk för oro och panik. Men varför måste börskurserna uppdateras så ofta? Kunde det inte räcka med en gång i kvartalet i samband med företagens kvartalsrapporter? Då skulle kursändringarna ha verklig substans, och den marknadsoro som nu måste bekämpas med allehanda paket varannan vecka kunde kanske undvikas. Varför tar inte de folkvalda regeringarna tillbaka makten från marknadskrafterna på denna punkt? Det går säkert att göra det – om man bara vill och vågar.

Så har vi detta med kreditvärderingsinstituten. Tre privatägda företag som har fått makt att med ett litet beslut störta världsekonomin i fritt fall. Detta har i dagarna blivit väldigt tydligt när det har framgått att den europeiska stabiliseringsfonden står och faller med Frankrikes AAA-klassificering. Vem har gett dessa institut denna makt, och varför? Visst är det viktigt att de ekonomiska aktörerna, större och mindre, granskas – men som bordet nu är dukat ligger världsekonomins framtid väldigt långt i dessa instituts händer. Och vem vet vilka agendor som styr deras handlande?

Det är som sagt mycket som är svårt att förstå för en vanlig liten människa. Men en sak är ändå säker, bortom alla tvivel: Det är vi vanliga små människor som kommer att få stå för notan i slutändan.